Henri Michaux

Henri Michaux föddes i Belgien 1899. Han var en franskspråkig författare och målare som skrev poesi, prosapoem samt reseskildringar. Michaux debuterade på tjugotalet och de första texterna publicerades i den belgiska tidskriften »Le Disque vert« 1922, medan den första boken, Qui je fus (Den jag var), utkom 1927. Parallellt med författarskapet arbetade Henri Michaux med bildkonst och han har kommit att räknas som en av de främsta i den “informella” skolan. Den första utställningen ägde rum 1937. Henri Michaux’ samlade konstnärskap har många beröringspunkter med surrealismen. Ett genomgående tema är försöken att nå den undflyende varelsen som finns inom honom själv men som sällan ger sig till känna. Som en följd därav har en del av hans poesi, särskilt den tidiga, antagit formen av språkexperiment. Under 1950- och 60-talen försökte han tränga in i själens djup med hjälp av droger som meskalin, LSD och hasch. Det resulterade i bland annat böcker som »Misérable miracle« (Erbarmliga under), 1956 och »Paix dans les brisements« (Frid i bristningarna) 1957. Henri Michaux gick bort 1984.

En viss Plume